Berlin Söndag 1/7 2012

Idag är det söndag och de flesta affärer är stängda. Läste i morgontidningen om att det varit värsta åskvädret över Berlin. Över 70 bilar skadade av nedfallna träd. Jag måste ha sovit djupt, för jag missade det helt. Eftersom shopping är uteslutet så drar vi in till city och kollar vad som är öppet. Vi tänkte börja med DDR-museet. Hoppas på mycket härlig ostalgi (=ost-nostalgi, d v s nostalgi om det gamla Östtyskland).

Vägen från hotellet till stationen genom skogen är en uppfriskande och härlig promenad.

Väl inne på DDR-museumet var det full rulle med olika interaktiva upplevelsestationer.

Här sitter jag bakom mitt Stasi-skrivbord och arbetar med rikets säkerhet. På väggen bakom hänger tavlor på hjältarna Engels, Lenin och Marx. I det högra skrivbordsskåpet står det spritflaskor, och i den översta lådan ligger det faktiskt en tjänstepistol (dock bakom glas). Antar att det var ett tufft  jobb att jobba i Stasi (statssäkerhets polisen).

Här står soldat kamrat Bergström redo att försvara den fria tyska demokratiska staten DDR. Vi riskerar våra liv så att ni kan slappna av i trygghet (så länge ni inte är fiender till staten såklart..)

De här bilderna väckte en del minnen hos Laura. Hon var nämligen med i Pionjärerna som barn i det gamla Tjeckoslovakien. Där fick de bl a lära sig att marschera, göra pionjärshälsningen och gå förstamajtåg.

Till skillnad från dagens slappa skola fick barnen på den här tiden lära sig hantera skjutvapen för att kunna försvara sitt land. Laura berättade att det inte gick så bra med hennes skjutning. Det visade sig att hon blundade med fel öga när hon siktade, så det blev helt galet skjutet.
Ingen pangsuccé alltså och man fick skjuta på hennes militära karriär.

Ingen ostalgitripp med äran i behåll om inte världens kultigaste bil Trabanten är med. Trabin som den kallades var så fruktansvärt dålig att tjeckerna ratade den som sämst efter Skoda och Lada. Det fanns en Östtysk man som bytte ut motorn mot sin gräsklipparmotor och fick den att gå 50% fortare!

Nedan kan ni kolla in en autentisk reklamfilm för Trabi. Inte utan att man blir lite sugen ändå...

Laura pysslar i det moderna socialistiska köket. Tack partiet för att ni har gett oss dessa moderniteter så att vi kan skapa oss livskvalitet. ( Ärligt, ingen ironi, det här köket var faktiskt väldigt modernt på den tiden!)

Att vara arbetarhjälte är ett tufft jobb, så jag förtjänar att slappna av lite grand efter en mödosam dag. Dock rapporterar jag naturligtvis alltid in det senaste om grannarna till min närmaste stasitjänsteman!

Efter DDR museet var det dags för chokladälskarnas Mecka, världens största chokladhus: Fassbender & Rausch ! Förutom en uppsjö av egentillverkade fantastiska chokladkreationer är de även kända för sina stora konstverk i choklad.

Till höger ser vi den evangeliska kyrkan vid Gendarmenmarkt i choklad.













Och här har vi Riksdagshuset helt i choklad. Tyvärr fick man inte smaka. Man fick inte ens röra vid dem... Lite trist attityd kan man kanske tycka...

Klippet nedan:
Med sin halvmilitära bakgrund i pionjärerna lyckas Laura med ståldisciplin motstå frestelsen att vidröra den förföriskt lockande chokladvulkanen

De inte bara säljer choklad och har konstutställning. På andra våningen har de även ett fantastiskt chokladfik och restaurang. Utsikten över Gendarmenmarkt är mysig och deras chokladdrycker och bakelser är fantastiska.













De är godare än de ser ut, och chokladdrycken var den bästa jag någonsin druckit!

Efter den lilla chokladorgien strövade vi lite planlöst i riktning mot Potsdamer Platz. På vägen gick vi förbi finansministeriet. Detta är ett av Tysklands största maktcentra. Vad som förvånade var inte att det var den gråaste tristaste betongklump någonsin skådats, utan att de fortfarande har kvar den gamla socialistiska DDR målningen på väggen.

Laura står i givakt och gör den berömda pionjärshälsningen framför ett kapitalismens högborg med kommunistisk konst. Är inte livets paradoxer ibland underbara.

På vår väg upptäckte vi dessa mystiska rosa rör som gick igenom staden. Jag anade en konspiration av något slag. Fick dock veta efter en del utfrågningar att det är vattenledningar som går till byggplatser. Och byggplatser finns det gott om i Berlin. En annan sade att de var en rest från DDR-tiden och att ingen pallat ta bort dem.








Väl framme vid Potsdamer Platz bestämde vi oss för panorama café. Ett fik på ca 100 meters höjd kan ju vara en trevlig fika. Sedan har de ju också en röd björn till barnen.

Onödigt att säga så var förstås utsikten fantastisk! Det fanns även bilder med namn på alla kända byggnader så man kunde hitta dem.



















Den långa gråa murlikande kolossen i mitten på bilden är finansministeriet. Den med de socialistiska väggmålningarna vi visade lite tidigare...
Måste vara fulaste finansministeriet i världen...










Livet är härligt lite så här von oben som tysken säger.

















På hemvägen tittade vi in en sväng på Sony center, ett science fiction liknande komplex av museum, bio, restauranger etc. De har även en walk of fame som i Hollywood, fast med tyska skådespelare såklart!
Bl a den store Klaus Kinski.

Vi avslutade med ett möte med en välkänd figur: spindelmannen


En tripp till city en söndag kan faktiskt vara riktigt händelserikt. Allt som allt en mycket bra dag!

Inspirerade av mötet med spindelmannen avslutade vi kvällen med en fyrarättersmeny på gourmetrestaurangen Die Spindel.
Fantastiska och spännande smakkombinationer i absolut världsklass. En sann upplevelse!